Var inne och läste på en blogg om en tjej som berättade om sina drömmar som blivit verklighet. Hon är nu bosatt på Mallorca där hon designar yogakläder, hon lever sin dröm skriver hon! Jag känner att jag nu vill berätta lite om våra drömmar och våra tankar om livet i solen!
Vi har båda drömt om ett liv i solen och nu är vi på väg att förverkliga vår dröm! Lägenheten i Villamartin, söder om Torrevieja, är klar i det närmaste, flera har börjat flytta in i helgen.
Idag har vi skrivit papper och nu är vår lägenhet såld. Det känns bra fast det är nästan lite synd att göra sig av med en sådan härlig lägenhet. Vi har trivts här väldigt bra och har alla bekvämligheter man kan behöva. Men så är det, ibland måste man välja...
Senaste tiden har det hänt mycket som gjort att vi har insett att vi gör helt rätt. Flera dödsfall i vår närhet, sjukdom, man vet inte hur lång tid man har kvar på den här planeten. Varför vänta? Tänk så många som säger att "när jag går i pension, då ska jag ...." och så händer det något som gör att drömmarna aldrig blir uppfyllda. Hur vanligt är inte det?
Många har sagt till oss, så modiga ni är! Så häftigt att bara sälja allt och flytta 300 mil! Att ni vågar! Vad säger barnen? Ja det har varit många hejarop och frågor sen vi har berättat om våra planer!
Visst, det är kanske modigt, men som tur är så är vi två om det! Vi vill båda förändra våra liv. Vi vill båda göra något helt annat. Vi drömmer båda om ett förhoppningsvis sorglöst, enkelt liv i solen och i ett skönt klimat. Vilken tur att vi delar vår dröm och vill göra det här båda två! Annars hade det ju aldrig blivit av.
Så när vi i våras hade beslutet i vår hand, och vi hade 48 timmar på oss att bestämma oss för att skriva ett avtal på lägenheten, befann sig två av våra barn på andra sidan jordklotet och två var här hemma.
Vad göra? Skulle vi våga? Vi diskuterade fram och tillbaka, det var nu eller aldrig! Man kan slänga sig ut för stupet, ge drömmarna liv, våga, bestämma sig, tänka att VI KAN! Eller så kan man låta bli...
En inre röst sa: Vänta inte, gör det nu! Livet finns här och nu och det går inte i repris! Vi hade ångrat oss om vi inte tagit språnget, det är vi övertygade om!
Vi var nere på semestern och provbodde i området och kände direkt att här hör vi hemma! Vi stortrivdes och levde ganska enkelt, åkte runt mycket och bekantade oss med Torrevieja, La Zenia, Villamartin, stränderna, matbutikerna, restauranger m m. Vi lärde känna nya människor och har fått flera nya vänner som vi gärna träffar igen. Det här kommer att bli vårt hemma snart!
 |
| Villamartin Plaza, en riktig pärla med massor av restauranger och mysiga caféer. |
Barnen är inte helt med oss i vårt beslut, men vi hoppas på att de kommer att inse att det är det här vi vill. Vi inser ju att det är en dramatisk förändring men vi hoppas att ni ska förstå att vi också har en del kvar att förverkliga! Ni är alla naturligtvis välkomna när ni har möjlighet att ta en vecka, eller vill komma på ner på semester, inklusive barnvakt!, och tanken är ju att hålla kontakten via alla sociala medier som finns till vårt förfogande.
När mina föräldrar flyttade ner till Spanien för 30 år sedan så dröjde det 5 år innan de fick telefon inkopplad, då var ju fortfarande inte mobiltelefonen uppfunnen! De fick snällt åka ner till Télefonican och stoppa in många 25 pesetas-mynt för att få prata med oss några minuter!
Vi kommer ju att ha tillgång till Facetime, Viber, FB och bloggen så vi hoppas att ni alla vill fortsätta hålla kontakten med oss! Dessutom är det ca 7 timmar från dörr till dörr, vilket kunde varit mycket värre!
Nu har vi 13 veckor kvar innan vi åker och det är mycket som ska ordnas innan. Vi tar det i tur och ordning.
Här ska vi bo och vi flyttar in i början av februari! Våra möbler tar vi i en trailer i slutet av januari. Spännande ska det bli!
Ja allt är ordnat, vi har fixat både jobb och boende så i februari börjar vårt livs äventyr!! Hóla Espana!!
