Besökte min vårdcentral igen igår då jag skulle ha gått tillbaka till jobbet igår annars. Men jag känner mig inte frisk ännu så jag var tvungen att ordna ett intyg. Fick en trevlig kunnig kvinnlig läkare till skillnad från de 2 manliga läkare som jag har träffat tidigare där. De två har jag inget förtroende för. De ger ingen information, springer runt och gissar känns det som! Den här kvinnan tog tag i problemet direkt och såg att jag hade för höga värden när det gällde sänkan. Det provet tog jag i torsdags sist jag var där, den gången sa läkaren att det var lite högt. Jag som den morgonen vaknade med 40.1 i feber gick ju runt som en zoombie och jag frågade inte ens vad han menade. Förklaringen kom igår, då jag fick göra ett nytt prov! Jag hade 150 i sänka i torsdags och igår hade det sjunkit till 113 vilket fortfarande var alldeles för högt. Man ska ligga under 5 när man är frisk! Jösses, detta var ju verkligen inte bra. Det förklarar ju att jag inte mår bra!
Hon förklarade att jag har en lunginflammation, förre läkaren berättade för mig att jag hade en infektion i luftrören... Viss skillnad eller?
Fick utskrivet ett nytt penicillin som tar ner mina värden samt en hostmedicin. Tyvärr kan jag bli illamående av den här men det är inte mycket att göra åt i så fall, nu måste jag ju bli frisk!
Så nu har jag blivit sjukskriven resten av veckan, ev även nästa vecka också. Jag har fortfarande lite feber, hostar väldigt mycket och blir fort andfådd. Så nu ska jag ta det lugnt, vila mycket och ta hand om TV´n sa läkaren! Haha! Ja så kan man ju se det. Kul kommentar dock!
Så jag får sysselsätta mig så gott det går. Det är ju så tråkigt att inte ha något att göra, man tröttnar ju på att bara ligga o läsa också till slut. Jag har kommit på en jättebra sysselsättning! Ska åka ner på stan sen och köpa garn till en liten tröja till Lilly! Alla andra flickor har ju fått en likadan, nu ska Lilly också få sin tröja av farmor!
Här är lilla underbara Maja i sin tröja!
Ja, vad är mina tankar runt det här med att ligga och vara sjuk? Man kan ju se det från olika sidor. Men jag tänker på frustrationen mest av att inte orka. Helt plötsligt orkar man inte. Även om man vill så gärna. Jag handlade mina mediciner igår och bara den lilla korta rundan inne på Maxi, till och från bilen, gjorde mig helt färdig! Tänk så många gånger man har tänkt sticka ut på en power walk men hittat undanflykter, helt plötsligt dyker något annat upp, tiden går, så blir det för sent, finns hur många varianter som helst. Tänk om det var sista gången man orkade? Hade man hoppat av då? Nu kan man helt plötsligt inte göra detta förrän man blir bättre men då hoppas jag att jag väljer att tänka att se det som en förmån att kunna komma ut och få frisk luft, öka sin kondition lite m m. Bara fördelar!
Jag har blivit vän med en gammal arbetskamrat sen åttiotalet, och hon har opererats för bröstcancer, haft lunginflammation, har mycket värk m m. Hon hade ett inlägg på FB igår att hon gjort dagens prestation vilket rörde mig djupt!
Prestationen var att hon orkat gå uppför en backe 150 m. Idag skulle hon försöka orka lite till. Tänk så olika vi har det alla. Alla har vi våra krämpor, en del har det värre än andra. Den här personen är så fruktansvärd positiv, försöker alltid se det ljusa i tillvaron, livet blir nog lättare då om man har det kämpigt. Hon hade hittat lite kantareller på sin promenad och det var hon så tacksam över. Hon avslutar alltid sina inlägg med "Frid". Det säger så mycket eller hur? Vilken fin människa du är Ingbrith! Jag håller verkligen alla tummar för att du snart ska tillfriskna!
Nä nu får det räcka med klokheter för idag. Solen skiner och det är en underbar höstdag. Jag ska känna på luften ute på balkongen! Sen ska jag köpa garn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar